Inför hösten-2005’s stora fotoutställning på Moderna museet ombads kontoret komma med förslag på dess gestaltning. Ambitionen var att skapa en arkitektur som genom sin planmässiga organisation och lätthet kunde understödja utställningens verk och poängtera dess inbördes samband samt relationen mellan besökare och verk. Därför hängdes fotografierna på långa skärmar inspända mellan lanterninundertaket och salens golv. 
Skärmarnas längder ges av utställningens tematiska ordning samtidigt som mellanrummen mellan bildar 
siktlinjer till några av utställningens nyckelverk. Som en referens till 60-talet målades skärmarna i bleka pasteller för att indikera respektive konstnär samt vara en skir bakgrund till de ofta starka svartvita fotografierna.